Förlossning!!!
Jag fick ju pinvärkar på kvällen och fick morfin och bricanyl för att stanna av det för att kunna sova.. men runt 3-4 på morgonen vaknade jag av VÄRKAR! Då hade det startat "av sig själv".... Fick lustgas och i ett svaaagt ögonblick sa jag Jaa till ryggbedövning och daniel sa till barnmorskan att jag inte ville ha det med tanke på alla risker och så.... Men narkosläkaren kom in... han hette otto henriksson eller henrik ottosson:D haha! Minns ALLA biverknigar och risker han rabblade upp trots att jag var heeeeelt borta av lustgas!!! Hörde läkaren säga "hon är rätt borta, vi väntar lite med att fortsätta... " haha
Jag skulle kura ihop mig till en boll för att han skulle kunna sätta den och jag grina att jag inte ville ha den egentligen... Haha! När han skulle sätta den fick jag en värk och rörde mig och då sa han att jag får absolut inte röra mig och jag sa till Daniel, "Jag vill iiiiinte ha den..."
Läkaren gick och jag fick en pilatesboll och TJOFF! På 20 minuter öppnade jag mig från 6cm till 10! Jag hade innan vart rädd att jag inte skulle veta hur krystvärkar skulle kännas, hur kunde jag veta det liksom?! haha! Men min kusin och svärmor sa att joooo då det määäärker du! haha joo ni, det gjorde jag!!
När jag satt på pilatesbollen och rullade höfterna och var lutad över sängen så började det kännas annorlunda, jag kunde inte hålla emot och krystade när jag kände att det kom...
Barnmorskan kom in och sa "Men herreguuud, du har ju krystvärkar, upp i sängen!" Sen var hon ute efter 9 värkar, 30 minuter tog de:)
När barnmorskan tog min hand och sa "känn här, huvudet är framme..." så drog jag tillbaka min hand och fick kalla fötter... shiiiit det ÄR en bebis där!! haha
När dom sen sa "En värk till så är den ute...." så krystade jag utan värk!! Och så plopp... jag var helt tom och hade en liten fin Tindra på bröstet:) UNDERBART! Jag skulle kunna föda huuuuur många gånger som helst och jag vet inte varför jag är rädd inför denna gång... hmm.. hormoner;)
Daniel grät men jag kunde inte! Var ju huuuur lycklig som helst såååklart men inga tårar! Var såå trött.. inte ätit sen 17.00 kvällen innan och hon är född 10,32... där mellan hade jag kräkts och inte druckit något!
Meeeen... vad konstigt det var!!!! Dom fick sy några stygn men det kände jag knappt.. hade ju mitt fina underverk på bröstet ju!!! LYCKA!!
Denna gång hoppas jag INNERLIGT att det ska starta av sig självt samtidigt som det är lite läskigt! Vi måste ha barnvakt till Tindra och daniel jobbar 6 mil hemifrån! Men min svärmor jobbar 5 km från där vi bor så i "värsta" fall får hon hämta oss och köra in mig till förlossningen så får daniel möta upp där.... MYCKET tankar!!
Jag vet inte vad jag är rädd för... Smärtan var inte skön men värt det, jag var inte helt slut och jag orkade ju krysta utan problem... men jag är livrädd att det ska hända bebisen något!!!!! Usch!
Och så hoppas jag dom nötterna vi träffade på BB har gått i pension!!! Fyyy faaan vilket folk! Vi hade någon/några som var jättegulliga och hjälpsamma, verkligen men så hade vi gamla kärringar som TVINGADE mig att amma!!! Idioter!! Och förstföderska var man och vågade inte säga ifrån! Denna gång mina vänner blir det annorlunda!!!
Och så vill jag hem såååå fooooort vi får... sist tjatade vi oss nästan hem! Men jag förlorade så mycket blod och så drog inte livmodern ihop sig som den skulle heller så det var välr därför + att Tindra inte tog bröstet!
Nej ni vänner, denna gång blir det bröstpump, sugnapp till bröstet, bepanthen till brösten och en egen vilja!!!!
Jag vill verkligen försöka amma, jag vill få det att fungera men INTE till vilket pris som helst! Nu har jag testat det och neee jag tyckte inte om det, hon gick ju bara ner i vikt oxå men jag ska försöka igen, jag ger det en chans!! Jag vet på ett ungefär hur man ska lirka och trillskas och hur det funkade bäst sist liksom! För mig och min rygg var STÖD under armen A och O!!! Min rygg var död efter bara några minuter annars...
Daniel var underbar!!! Han servade med vatten och mat när jag skulle amma och försökte lägga till henne rätt och grejer... Men... när jag inte ville att folk skulle ta i henne när hon sov för att jag var livrädd att hon skulle ammas när hon vaknade,....DET är INTE normalt!!!
Jag hade sååå fruktansvärt jävla ont, räckte att hon nuddade så började jag storgrina!!! Sååå skönt att Underbara Lisa på BVC stöttade mig i hur jag än ville göra!!! Hon erbjöd mig nässpray som gjorde att mjölken skulle rinna till men jag sa att neej... hon är sååå nöjd på ersättning och då är jag nöjd.. Och till svar fick jag "Bara du är nöjd så är din bebis nöjd..." UNDERBARA lisa:) Hon blev mammaledig när tindra var ca 7 månader:) Hoppas hon hinner tillbaka tills lillen föds:)
Innan vi fick henne så hade jag sagt att jag provar att amma men jag tänker INTE göra det till varje pris! Min underbara kusin mådde såååå dåligt av att vara såååå stressad och pressad av amningen och det hade jag sagt till daniel att jag aldriiiig ska uppleva!! 2 veckor fick hon bröstmjölk så hon har fått det första, viktigaste iaf!
Men denna gång känner jag faktiskt att jag vill göra mer för att få det att funka.... ny och oerfaren första gången.. nu vet jag mer och bättre:) Funkar det med sån amningsnapp så använder jag gärna det:)
Men med tindra hade jag knappt någon mjölk heller, vad gör man?!!! Praktiskt med barnvakt och att pappan kan ge ersättning:)
Oj vilket inlägg!!
Jag är nog kanske inte sååå rädd för förlossningen trots allt:) Man vill ju bara att den ska komma ut och må bra och så vill man ringa ALLA och mmsa bilder:)
Sist trodde vi ju att Anna, min svägerska skulle träffa Tindra allra först då hon jobbar natt på BB men hon var ledig när vi födde och låg där... Denna gång kanske hon blir först:) Vi får se!
Tänk när man åkte ner i hissen och fick ta med lillan heeeem!! Hon hade en för stor overall på sig och jag bar henne:) Svärmor och emelie hämtade oss och vi hade bilstolen i bilen:) Man kände sig som en liten tjyv när man gick därifrån med sin bebis... det var ju VÅRAN!!!<3
Jag vill hem sååå fort som möjligt denna gång som sagt, jag mådde inge bra alls av att vara kvar på BB två dygn... Jag tror jag skulle få igång amingen bättre hemma och få träffa NÄRA OCH KÄRA!! Bara DET gör mig lugnare!!!
Åker gärna tillbaka varje dag i en vecka för kontroller av bebisen och mig MEN jag vill INTE stanna.... Vi får väl se, vad som helst kan ju hända!! Jag vet att vi har tindra hemma denna gång men ändå!!
Orkade ni läsa?!:)
KRAM!
Det där med amningen vet känner jag igen mig i. När Fanny föddes så blev det ju lite turbulent eftersom vi aldrig hann in till förlossningen ens innan hon föddes. Så hon föddes hemma i vårat badrum. Som tur var hade ju min man hunnit hem så han fanns som stöd hela tiden plus att han hade en SOS-operatör på telefon under hela tiden.
Så när vi väl kom upp till förlossningen hade jag ju redan vår tjej med mig på bröstet, och det kändes ju också lite konstigt :)
Men väl där, redan under tiden som de skulle undersöka mig började de tjata om amning och försökte "handmjölka" några droppar så att hon skulle få i sig. Så jag hade folk i princip överallt.
När vi väl kom upp till BB kom de in nästintill var och varannan timma och tjatade om amningen, men eftersom hon sov ville jag ju inte väcka henne. Så min mjölk rann aldrig till ordentligt och Fanny gick ner i vikt.
Vi åkte hem dagen efter hon föddes, men fick inte amningen att fungera hemma heller. Till sist bad jag Challe köpa hem ersättning så hon skulle få i sig och vad jag grät och kände mig som en dålig mamma som inte ens kunde ge min dotter mat..
Sedan fick vi träffa en underbar sköterska på BVC då vi var tvungna att gå på extra viktkontroll. Och hon såg på mig hur jobbigt det var att se att Fanny inte gick upp i vikt. Och hon sa till mig att valet var mitt och man inte är en sämre människa för det. Och det sista hon sa till mig innan vi skulle hem var att hon aldrig ammat sina barn och det blivit människor även av dem. Och de orden sitter kvar än idag, och den principen kommer jag gå efter om det skulle bli någon mer bebis här.
Jag hade också sagt innan att jag ska försöka amma men går det inte så går det inte, och för mig gjorde det inte det så efter 10 dagar gav jag upp och gick över till ersättning.
jag tror att den snabba och ganska oväntade förlossningen gjorde att det låste sig för mig och mjölken aldrig rann till, plus amningshysterin som råder på BB var nog också en bidragande orsak. Men det har faktiskt blivit en människa av Fanny även fast hon är uppvuxen på ersättning. Hon är nu 2 år och är en frisk unge :)
Lycka till med er nästa bebis och jag hoppas allt kommer gå bra för er :)
Som hon på BVC sa att är mamman nöjd är bebis nöjd. Så hur det blir med amningen kan ju ingen annan än du bestämma du måste också må bra. Förlossningen kommer säkert gå lika bra som första. Lycka till med Bebisen :)
