Det gick bra!
Okej jenny! Ska jag säga till henne att hon är en duktig tjej som kommer upp och bråkar? Klart jag måste berätta för henne att hon gjort fel och att hon då är dum! För hon får ju beröm hela hela tiden när hon gör bra saker! Men när hon gör fel säger vi att hon vart dum! Vad ska jag säga då??
Du behöver inte säga någonting mer än godnatt och sov gott.
Mitt tips är dock lite annorlunda. Jag hade lite liknande problem när min son var tre år gammal. Då köpte jag en billig cd-spelare som jag satte igång med nån lugn musik eller någon sagobok medan han fick sin välling. Gärna på repeat för den orkar mycket längre än vad man själv gör. Vi gjorde kvällsrutinerna tydligare än tidigare. Se lite på bolibompa, dämpa ljusen hemma, byta kläder, borsta tänder, göra välling, sätta mig i sängen och sjunga något kort eller läsa något och sen sätta igång musiken eller sagan och sen var det god natt.
Något liknande kör vi fortfarande här hemma fortfarande sex år senare, fast nu är han så stor att han gör det mesta själv.
Jag vet hur svårt det är och jag vet hur det känns när man behöver vara så hård även om det faktiskt behövs ibland även om jag inte tycker att det är okej att säga att hon är dum. Det behövs inte. Oftast behöver man inte säga något alls. Man förklarar en gång och sen behöver man inte säga något mer. Det är bara att gå tillbaka med de till sängen. Inte ett ljud, bara tillbaka, lugnt och sansat. Inte säga något utan bara lagom bestämt gå tillbaka med de.
Det är väl självklart att hon inte ska ha beröm när hon gör så MEN det är också lika självklart att man inte kallar sitt barn för DUM!!!! Tala om för henne att hon gör fel och att om hon inte slutar så blir du bara arg. Fortsätter du att säga till henne att hon är dum kanske hon växer upp och tror att hon är just det!
Då är det ju faktiskt DU/NI som har varit dumma!
Linda, jag tycker inte heller man ska säga till ens barn att de är dumma. För de är det inte. Och precis som Jenny skrev kan barn tro att de är det, om de får höra det gång på gång. Dålig självkänsla och tron på sig själv försvinner hos lilla barnet och barnet bli än mer trotsigt och "jobbigt" att uppfostra. (skrikigt, kastar saker, slåss, etc)
För det ÄR ju inte Tindra som är "dum", det är ju det hon gör som är dumt, INTE hon som person.
Jag tror också på fasta rutiner och lugn och ro kring nattningen. Att göra EXAKT samma saker på exakt samma sätt vid exakt samma tid fungerar i vår familj. Jag nattar ju två barn själv nästan varje dag, och själva nattningen går nästan av sig självt. Båda våra barn somnar själv i sina respektive sängar.
Det ska inte vara någon "bestraffning" att gå och lägga sig, det ska vara en naturlig del av dagen och av livet, lika självklart som att äta och leka. Man ska aldrig använda (tror jag) sängen/rummet som ett bestraffningsställe!
Så ser i alla fall jag på det hela.
Nu har jag ju inte sagt att detta är "sanningen" eller hur ni SKA göra. Missförstå mig inte, men detta väcker kanske någon tanke hos dig.
I all välmening/ Annika.
Förstår inte varför ni måste säga till henne att hon är dum....Finns bättre sätt att uttrycka sig på tycker jag.
Varför inte lägga sig med henne och läsa en bok?? Har alltid funkat på mina barn.
Kan det vara så att ni inte har tålamod kanske?? Det tar ju lite tid ibland att få in bra rutiner.
Ni vet säkert bäst hur ni skall göra men kanske lite mindre tv-spelande och mer tålamod....
