Tycker detta är skitintressant!
Har tagit upp detta med mina föräldrar, min syster, kompisar och på jobbet och INGEN förstår varför man INTE ska säga "Mamma blir arg när du är en dum tjej och bråkar såhär...."?!!
Hon är dum som bråkar genom att krångla vid nattning och det ska hon absolut få höra! Hej och hå om man inte berättar det för dom förän dom är 10 liksom!
Så av alla 15 jag pratat med så sa alla samma sak! Detta tyckte jag var MYCKEt märkligt eftersom ni alla här håller ihop och dom jag pratat med säger helt olika?
Jag har inte sagt att jag har problem med detta utan jag sa att jag typ läst om det och att det blivit världens liv! Så alltså är det inte så att dom inte vågar säga vad dom tycker eftersom det är mig det handlar om!
Mycket konstigt detta men jag bryr mig inte!:)
Tindra sover nu i sin säng och UTAN problem!
Vi kommer fortsätta påpeka för henne när hon gör fel och jag har inte hittat något annat ord att säga när hon typ slår någon eller så??
Kram på er!!
Påpeka att hon gjort fel måste man ju absolut göra det säger jag verkligen ingenting om men att använda just ordet dum eller elak eller till och med duktig behöver man faktiskt inte göra. Det finns andra sätt att uppfostra sina barn på än att ge de den stämpeln att de är ett dumt barn...
Som sagt, gå in på ladydahmers blogg så förstår du vad jag menar. Hon förklarar på ett grymt bra sätt hur hon tänker med sin barnuppfostran och det är värt att ta till sig.
Och du är 100% säker på att ingen har läst om det här då? Om hon slår någon kan du ju säga till henne att det är fel att slåss och att den personen/djuret blir ledsen. Säg tex att tänk om han/hon slog henne skulle ju hon bli ledsen och att man får inte göra så. Man behöver inte tala om för barnet att hon är dum för att budskapet ska gå fram. Har faktiskt ett barn på 10 år och vi får ofta höra vilken duktig och väluppfostrad son vi har och vi har ALDRIG sagt till honom att han är dum. Om du nu måste använda ordet dum så kan du ju tala om för henne att det hon gör är dumt inte att hon är dum.
Jag tycker (återigen, JAG tycker) inte att barn är dumma. Jag tycker i så fall att det de GÖR är dumt. Skulle aldrig, aldrig få för mig att säga till mina barn att de är dumma.
Klart man ska påpeka när barnet gör fel! Men det finns andra sätt att göra det på än att säga att de är dumma.
När Moa var mindre, så körde vi ofta principen att ta bort henne när hon gjorde fel. Säga att det hon gjorde var fel och ta bort henne. Inte säga att hon var dum, utan påpeka att det hon gjorde var fel. Visa hur man SKA göra, och inte skrika "NEJ" hela tiden. Visa med en handling, inte tjata en massa ord.
Jag har hört att barn har svårt för ordet "inte". Man säger som förälder ofta (många säger, inte sagt att ni gör det) ordet "inte". Inte hit och inte dit. Ordet inte är svårt för små barn att förstå och i vissa fall GÖR de precis som de då INTE ska göra, just för att de har svårt att förstå innebörden av ordet.
I stället är det bättre att man kanske säger "Så här får du göra, låt bli det". - Eller i vilket sammanhang det nu kan vara. Men vara försiktig med att anväda ordet inte.
Linda, Linda du får inte tro att jag är någon suuuupermamma, som står med pekpinnen i högsta hugg mot dig, men jag är trots allt 2-barns mamma, med en pedagogisk utbildning på 5 år. Jag har arbetat med barn i 17 år!
Och jag tycker sådant här är väääääldigt kul och intressant. Jag har ju som sagt 2 barn själv och det här med barnuppfostran är alltid kul att ventilera, för man lär sig alltid något nytt.
Men du får inte tycka att jag "hoppar på" dig, för det GÖR jag inte! Jag ger bara min syn på olika saker och kanske väcker några nya tankar hos dig, mig själv eller någon annan!
Jag har inte skrivit något tidigare angående det här, men nog blev jag chockad när jag läste ditt inlägg. Det är ju SÅ onödigt att tilltala ett barn på det sättet, när det finns andra sätt. Varför så envist hålla fast vid den frasen?
Om man frågar folk i sin närmsta omgivning om sådana här saker får man inte riktigt objektiva svar. Vem av dem vill säga till dig att du är helt ute och cyklar i dina uppfostringsmetoder?
Ok, jag läste inte ordentligt. Du sa inte till omgivningen att det var du som sa så. Jag tycker dock inte att man ska glömma att det var just du som berättade för dem, vilket betyder att du förmodligen vinklade det hela en aning (medvetet eller omedvetet) och avdramatiserade hela grejen. Jag har nämligen svårt att tro att samtliga låter det passera som något bra och utan minsta frågetecken.
